Några ord om mänsklig värdighet

2017-03-27
Jag var på Folkoperan häromdagen och såg Förklädd Gud. Det är en föreställning där en grupp EU-migranter deltar, på scen och i filmade inslag. Från att vara en anonym grupp ”tiggare” som alltid rör upp motstridiga känslor framträder nu på scenen enskilda individer med känslor, tankar, skratt och tårar. De har var och en erfarenheter som de flesta av oss i publiken inte har varit i närheten av. De är människor och de har rätt till ett värdigt liv. Det har världssamfundet varit överens om sedan andra världskrigets slut då deklarationen om de mänskliga rättigheterna slog fast respekten för mänsklig värdighet (human dignity).

Deklarationen om de mänskliga rättigheterna skrevs med den underförstådda utgångspunkten att människor är medborgare i olika länder och att staten har det yttersta ansvaret att tillförsäkra varje medborgare såväl politiska som sociala rättigheter. Men ytterst handlar det om varje människas värdighet, oavsett etnisk/kulturell tillhörighet och nationalitet. Det innebär att värden såsom integritet, frihet, självkänsla, basal trygghet och ett självständigt levnadsuppehälle måste tillgodoses. Att bli förnekad dessa värden är att bli fråntagen möjligheten att leva ett värdigt liv, skriver Hans Ingvar Roth, professor i mänskliga rättigheter.

Är det då rimligt att svenska kommuner under flera år avvisat EU-migranter från boplatser där de själva försökt tillfredsställa sina basala behov? Eftersom kommunen underlåter att tillgodose dessa behov lever migranterna under ovärdiga förhållanden. Med hänvisning till miljölagstiftningen och att boplatsen är en ”sanitär olägenhet” kan sedan kommunen tack vare sin egen underlåtenhet avhysa dem från platsen. Raoul Wallenberginstitutet (RWI) publicerade år 2016 en rapport där de pekar på flera sådana här exempel. Tillgång till rent vatten och fungerande sanitet är grundläggande mänskliga rättigheter som ett samhälle måste erbjuda alla människor som befinner sig i landet, inte bara till vissa i befolkningen, skriver RWI. Det handlar i grunden om att visa respekt för mänsklig värdighet.

Då är det glädjande att i rapporten också läsa om kommuner vars ledning känner respekt för människovärdet och tar ansvar för varje människas rätt till ett värdigt liv. Kommuner som kreativt söker efter lösningar för att tillgodose mänskliga grundläggande behov. Kommuner som tar sitt ansvar för de mänskliga rättigheterna på fullt allvar.

Arbetar du i en sådan kommun, inom förvaltning, näringsliv eller i en förening? Dina erfarenheter behövs för att motverka det sluttande plan Sverige som samhälle befinner sig på. Hör av dig – vi som arbetar för att respekten för mänsklig värdighet ska genomsyra samhället behöver de goda exemplens makt.
/Gabriella