”Mänskliga rättigheter” – från abstrakt begrepp till konkret handling i offentlig förvaltning

2017-02-20
Svensk författning ska tolkas i enlighet med den anda som kommer till uttryck i internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Kärnan i dessa konventioner ligger i principerna om alla människors lika värde, det vill säga att ingen får diskrimineras, samt rätten till delaktighet i frågor som rör ens liv och vardag (när det gäller barnets rättigheter tillkommer principerna om barnets bästa och barnets rätt att utvecklas till sin fulla potential). Dessa principer ska vara vägledande för ett rättighetsbaserat arbets- och förhållningssätt i offentlig verksamhet, oavsett om en arbetar med jämställdhetsfrågor, minoriteters rättigheter, funktionsvariation, barns rättigheter eller för ökad mångfald och delaktighet bland brukare och besökare. Det låter ju bra, men abstrakt. Vad innebär det egentligen?

Principerna om alla människors lika värde och rätt till delaktighet utgör en värdegrund som faktiskt är självklar för många i handling – till exempel genom att i verksamheten vara uppmärksam på människors olikhet i bakgrund och förutsättningar, eller när de som berörs bjuds in att vara delaktiga och ha inflytande i processen med att utveckla och förbättra en verksamhet. Dessa handlingar sker ofta utan att bli klädda i termer av mänskliga rättigheter eller ett rättighetsbaserat arbetssätt. Här görs mänskliga rättigheter i vardagen. Här blir de konkreta.

Mänskliga rättigheter är ett begrepp som lätt för tankarna till något abstrakt ’annat’ som äger rum någon annanstans och som i bästa fall bockas av som en utbildnings(halv-)dag för medarbetare. Samtidigt talar många kommuner om just mångfald och delaktighet som viktiga värdeord i den offentliga förvaltningen – utan att göra kopplingen till mänskliga rättigheter.

Jag tror att det är nödvändigt att bli medveten om att det faktiskt handlar om respekt för mänskliga rättigheter när mångfald och delaktighet lyfts fram som värdegrund. I ett alltmer heterogent och splittrat samhälle ökar risken för att människor med olika bakgrunder inte möts i vardagen. Den vardag som är normal och självklar för den välutbildade medelklass som vanligtvis är anställd i offentlig förvaltning, är inte normal och självklar för alla. Ett okritiskt förhållningssätt riskerar att diskriminera den som faller utanför normen. Vad händer då med ’den självklara’ principen om alla människors lika värde?

Därför måste mänskliga rättigheter synliggöras i och genomsyra offentlig verksamhet. Det behövs mer än utbildning om innehållet i internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Myndigheter och organisationer måste även bjuda in medarbetare till dialoger där normer och värderingar diskuteras utifrån medarbetarnas erfarenhetsbaserade kunskap. Där ska medarbetarna vara med och formulerar vilka utmaningarna är i organisationen och tillsammans utveckla arbetssätt och förhållningssätt som konkret bottnar i respekt för alla människors lika värde och rätt till delaktighet.Genom medskapande dialogprocesser kan mänskliga rättigheter problematiseras och konkretiseras både inom organisationen och i mötet med brukare och besökare. Mänskliga rättigheter går då från abstrakt begrepp till konkret handling – för ökad mångfald och delaktighet i organisationen och i verksamheterna.

/Gabriella